Första mensen

När min kompis fick sin första mens var det något stort. Hon, hennes mamma, och hennes syster som redan fått mens firade det hela med en maffig tjejmiddag på fin restaurang.

När jag själv fick mens började jag blöda i skolan och använde papper i trosan eftersom det bara på sista lektionen för dagen. När jag kom hem gick jag på toa, letade upp bindor och meddelade mamma i förbigående att jag hade fått mens och att jag letat fram bindorna redan.

Nu börjar min äldsta dotter komma in i puberteten. Än är det länge kvar till hennes första mens hoppas jag, men tankarna har ändå börjat formas. Vad kan man göra av den stunden? Hur kan man fira? För visst sjutton hade jag gärna suttit på tjejmiddag med kvinnorna med stort K än att sitta på rummet och sucka över olyckan att ha fått mens.

Så, hur gick det till när ni fick er första mens? Firades det på något sätt och vad hade du velat göra om du själv fått välja?

Det finns säkert många som gärna gömmer sig i sitt rum med "olyckan" som jag fick göra, och det är inget fel i det, men jag skulle som sagt gärna hitta på en tradition som jag kan inviga mina tre döttrar i när den dagen kommer.

Och självklart ska de få en menskopp i present.

När jag fick mens blev jag jättelycklig! Tyckte att jag hade väntat så himla länge, jag var drygt tretton år och hede oroat mig för att mensen dröjde. Upplevde det som en stark och välkommen bekräftelse på att allt var som det skulle, att jag var "normal" och så. Något firande var det inte tal om. Efter lite vånda talade jag om för mamma vad som hänt och så var det inte mer med det.

Jag tycker det skulle kännas fint att på ett positivt sätt uppmärksamma när en flicka får sin första mens. Funderar på hur vi kan göra detta när min dotter får mens. Jag har berättat för henne att hon ska få en menskopp och att den är lite mindre än den som jag har.
-Jaha, är den så här liten ungefär? frågade hon och måttade med fingrarna en menskopp stor som en fingerborg. Hon är åtta, snart nio och vi pratar rätt mycket om mens och menskopp när jag har mens och grejar med detta inne på toa. Pratar om mens gör jag för övrigt med mina söner också för att de ska tycka att det är en naturlig del av livet med mens och kopp.

Som sagt, ett firande vore guld men har ingen bra idé om hur det skulle kunna gå till.

Åh, det hade varit alldeles magiskt att bli 'firad' in i den mystiska kvinnovärlden! Överhuvudtaget tycker jag att det är sorgligt att vi har förlorat så mycket av kvinnoriterna och ritualerna. Det ÄR magiskt att vara kvinna. Och det är så mycket man skulle ha behövt VETA - ett förstamensenfirande skulle kunna vara ett tillfälle när sånt sker. Informationsöverföring. Initiering.
Coolt.

Lev mjukt
/Lotta

Kom gärna med idéer om vad man kan hitta på. Min dotter har bett mig samla på mig alla olika färger av menskoppar som Lunette tar fram här nu innan hon får sin första mens, så sagt och gjort, dem kommer jag att ge henne i present på dagen D. Jag vill verkligen lyfta fram det kvinnliga, så jag spånar vidare, men en middag är ett absolut måste. Informationen verkar hon ta upp redan nu och har förhoppningsvis några år till på sig att samla på sig, men absolut, informationsöverföring måste oxå bli av. Kanske borde jag skriva en liten bok om mensen och att leva med menskopp? Jag menar, läs i alla dessa böcker om mensen och ni kommer att bli totalt fullproppade med information om både bindor och tamponger. Men resten då? Hur lever man med menskopp? Vilka frågor kan dyka upp? Vilka problem kan uppstå? Hm...det här kanske är värt att spinna vidare på...

Grattis redan nu till din dotter, för att hon har en mamma som tänker fira hennes kliv in i kvinnovärlden! Jag tror det finns mycket att säga om mensen, livet med kopp osv, om att man kan ha ont, och vad som lindrar (värme, lätt motion, osv). att humöret kan kana omkring både före och under mensen och att för vissa känns det även att ha ägglossning. Man kan uppmuntra till att vara lyhörd inför kroppens signaler. Att leva mjukt *ler* de dagar det behövs (PMS-dagar, värsta mensvärksdagarna eller vad som nu visar sig vara jobbiga dagar). Man kan berätta vad som FAKTISKT sker under menscykeln. När ägglossningen sker, när i tid man kan bli gravid, äggets resa ner i livmodern där slemhinnan inte är mottaglig om ägget inte är befruktat, att mensen rensar ut inte bara ägget utan även slemhinnan som varje månad växer till sig och gör sig redo för att låta ett befruktat ägg fästa.

Men också annan 'kvinnoinformation'. Och självkänslegrejor! Och har hon inte redan gått en kurs i feministiskt självförsvar är det förstås nu det är dags. De kurserna är suveräna, och handlar mkt om de där gränserna man borde sätta långt innan det har gått så långt att man måste försvara sig fysiskt. Men även förstås om rent fysiskt försvar. Kanske är det nåt att dra med hela tjejgänget på? Kanske både mammor och barn?

Hmm.. jag måste nog hitta mannen i mitt liv och tillverka en flicka, det här var KUL!

Lev mjukt
/Lotta

Det finns kanske någon fin bok att ge bort som present? För ca femton år sedan köpte jag och gav bort en bok som hette ungefär "Din bok om kvinnohälsa och självhjälp". Vet inte om den fortfarande säljs men den gav bra info om underlivet hos kvinnan, mens, preventivmetod som bestod av att kolla sekret och temperatur mm.

Någon som har andra boktips i denna stil, passande som "mensfirande"? Eller kanske andra presenttips? Ett fint smycke, kanske?

Apropå det jag skrev nyss: Jag som har barn av båda könen, vad i en pojkes pubertala utveckling kan man fira på motsvarande sätt...???

Frågan är kanske lite vid sidan om på denna menskoppssida men tanken dök upp efter att jag skrev ovanstående. Som förälder är jag nog ganska upptagen av att det ska vara "rättvist" mellan barnen... Sätter citationstecken runt ordet rättvist för självklart behandlar man sina olika barn lite olika och det ska man ju eftersom de är olika, men ändå. Ett firande för en dotter bör ju motsvaras av ett firande även för en son.

Hmm.. det skulle väl vara första ejakulationen, då...
Det är ju då han 'blir man' och teoretiskt kan göra vad han inte kunde medan han ännu var pojke (befrukta ett ägg). Likväl som flickor 'blir kvinnor' för att cyklerna startar så att hennes ägg kan befruktas.

Och när jag tänker lite närmare på det så är det nog inte helt fel att fira det heller. Snarare tvärtom. Däremot tänker jag att det nog ska vara en hoper (bra) män som kan ta hand om pojkars initiering. Eftersom de tar klivet in i MÄNNENS värld.

Det här var intressant.. jag ska fundera vidare..
och stöta och blöta ämnet med goda vänner IRL
TACK för tankeställaren, Nanna!

Lev mjukt
/Lotta