Förra veckan vart jag iväg och badade för första gången med min menskopp i en insjö.
Jag har alltid älskat att bada och är sällan still mer än några sekunder i taget när jag ligger i blöt. Så därför har jag alltid haft problem när jag haft mens innan. Det vart tampongsnören som rymde ur baddräkten och var pinsam, sen kände man plötsligt hur man hade en stor kall och blöt klump i underlivet när den sögt upp allt vatten den klarade av.
Sen kom allt bekymmer om hurvida man riskerade få en infektion av bakterierna i vattnet. Oavsett om det var sjö, hav eller kommunens badhus man vart på.
Men nu hade jag min kopp i och slängde mig i plurret. och det vart härligt! Inget vatten som sipprade in, inte ens när man gjorde de värsta gymnastiska vattenövningarna man kunde komma på. Ingen oro för bakterier eller annat äckelpäck!
Det var ljuvligt! Att inte behöva göra avkall på att ha skoj med de andra vännerna som också var med och bada.